there are places i remember, all my life though some have changed. some forever not for better.

De senaste åren har jag lärt känna så himla fina männsikor. Fått vänner som jag saknat i hela mitt liv och jag har heller aldrig varit lyckligare och tryggare än såhär. Och det är så jäkla jäkla tufft att förlora dem nu. Inte bara för att det är bland de finaste människor jag någonsin mött men också för att den här historien känns alldelles för bekant och ensamhet är det värsta som finns i hela världen och allting är bara så... Ja, allting är så himla så... Jag har förlorat flera av de mest betydelsefulla människorna i mitt liv, och att jag känner mig så ensam, som är här, i denna situation som arbetslös och flyktbenägen till 1000 och allt som bara blir för mycket. Mitt i gråten så kan jag inte låta bli att bara tänka hur mycket jag älskar er och hur mycket jag saknar er, men framförallt så älskar jag er så himla himla mycket och vet ni ens om det? Och vet ni om att ni har under dessa år gjort mig lyckligare än vad jag någonsin varit - vet ni det? det är tredje gången jag lägger upp denna film, men den symboliserar oss så fint. alla lyckliga kvällar vi spenderat ihop och det vrider sig inuti mig att det är slut på det helt finito och jag har ingen ingen ingen jag kan bara ta en öl med sådär. ingen alls förutom viktor som jag bara får träffa en dag i veckan. jag saknar er och jag längtar till den 18 då jag ska helt och fullt låtsas att allt bara är som vanligt, att denna hemska förändringen strörtdykningen i mitt liv aldrig har ägt rum. men hur som helst så är ni det finaste i världen. puss.