måndag 21 september 2009

och jag svär att jag aldrig sett stjärnorna tydligare ovanför

Denna helg har varit så fin och jag har spenderat den i fina Bohuslän, i Göteborg hos Lizette som numer är Göteborgare och bor i världens mysigaste lilla lägenhet. Vi har gått i solen, ätit för många mackor och varit på Liseberg och sett Håkan Hellström, som har blivit en årlig tradition. Det hela var knäppare än vi kunde ana. När vi var där och såg honom år 2007 så var allt jättefint och jättebra, vi köade i 5 timmar och hamnade nästan längst fram. Glädjetårarna sprutade från mina ögon som om jag vore 14 år igen och även Viktor hamnade i tårar för allt var magiskt. Men Göteborgare är helgalna över Håkan och vi fick under hela konserten kämpa för våra liv. Lizette tappade andan och svimmade till i mitten av konserten och fick spendera sista halven i röda korsets sjukstuga.

Förra året var allt dans dans dans och hur fint som helst när vi såg honom tillsammans med Kent på sofiero men nu i fredags när det var dags att dra till Liseberg ännu en gång så tänkte vi "aldrig mer längst fram på håkan på stora scenen i gbg" och tog oss därför inte till Liseberg förrän när Viktor hade anlänt, en halvtimme innan konserten skulle börja. I en timme fick vi knö med alla tusentals människor, som svimmade, kräktes, tappade andan, fick elchockar, astmaanfall och plankade över med en nyopererad fot och allt var så galet och jag trodde flera gånger att "okej nu dör jag nog". Lizette gav upp men jag klarade inte av att ge upp och om jag så bara skulle hinna höra en låt så var det värt det. Jag och Viktor kom in och vi hörde ca 10 låtar, de allra bästa dessutom. Stod jättelångt ifrån scenen och såg knappt någonting men allt var jättefint ändå och vi kysste allt skit vi gått igenom här adjö.

På lördagen fick jag äntligen träffa Haruna igen som jag saknat jättemycket och vi gick i ännu mer solsken. Nu är allt klart och bestämt att jag flyttar till London i slutet av januari (alla måste hälsa på mig!) och på måndag börjar jag nog jobba på Unilever. Så allt känns bara som att äntligen kommer lyckan för en hund som mig!

http://vimeo.com/6679014 from Linda Reistad on Vimeo.














































1 kommentar:

Patrik sa...

Jag och Sanna kommer definitivt och hälsar på! Så glad för din skull att du får flytta till London, ditt hjärtas stad. Saknar dig och alla andra!