oh my lover for the first time in my life

Jag är i sluttampen på SHOUT! nu. Apple tjafs, bråk och fyra personer som går skiljda vägar... Jag läser om John och Yoko, deras kärlek, deras liv ihop och hur lyckligt allting började bli när John plötsligt blir skjuten till döds. Jag kan fortfarande inte förstå och jag fortsätter förneka det faktum att någon ville skada john, ta livet av honom, ta honom ifrån oss. Det är ett sådant vansinnesdåd som aldrig borde ha skett. Men det har det. Och det gör mig så ledsen SÅ HIMLA LEDSEN OCH ARG.

John och Yoko var så lyckliga ihop. Jag måste visa er, hur perfekta de var för varandra och hur mycket de tyckte om varandra. Men vad jag önskar att det vore jag som fick krama på den där mannen med mörkröd skjorta. Pussa på honom, sitta på en bänk och titta på vattnet, prata strunt, säga 'I love you' och allt det där. Åh.

Jag vet att ljud- och bildkvalitén är jätte dålig. Dumt. Köp albumet. Och förresten - jag köpte byxorna idag! Så fina!