Jag vill se dom där skyarna igen

I två herrans år jag jag haft denna blogg, och ännu har jag aldrig postat ett inlägg om Håkan Hellström.
Kanske har jag snabbt nämnt att något av det finaste jag vet är en viss göteborgare som rör vid mitt hjärta ibland men aldrig ett helt inlägg. Nu kommer det inlägget, för jag vill förklara hur det känns ibland när magen är ledsen eller solnedgången är vacker, fast man aldrig kan sätta ord för det. Det fina med kapten Hellström är att han alltid är spot on och sjunger ut precis hur man känner. Hur dessa låtar kan ge en feber i hela kroppen och ibland kanske mitt hjärta börjar slå i en oregelbunden rytm, men allt är eufori, allt är magi, när blodet rusar genom kroppen..

Jag har varit på 3 glädjetårs-fyllda spelningar, med kärlek som exploderar i unison och världen står lite still för en stund. Kanske låter detta sentimentala inlägg alldelles för mycket 2004-pop men jag kan inte rå för det. Hur kroppen studsar. 18 september blir det magi på nytt, på liseberg ännu en gång. Jag har tagit till vana att ta med folk som för sitt liv avskyr Håkan på dessa konserter. Jag älskar att se hur det efter ett tag börjar glittra i deras ögon precis som i alla andras och jag älskar att se när deras glädjetårar sprutar och de kan bara inte göra annat än att le. Så alla som läser ska med. Jag vill se er glittra.

Detta videoklipp ger mig hjärtstillestånd varje gång jag ser det. Kanske har jag sett det 1000 gånger, kanske 2000. Det spelar ingen roll: