ett inlägg om SOMMAR

Och som det bara kliar och kryper i kroppen efter sommar, värme, gulbränt gräs och blå himmel. Denna veckan har vintern varit så jäklig som bara vintern kan vara. Jag vet aldrig hur jag ska göra för att överleva, fast jag alltid överlever så glömmer jag bort hur jag gjorde tills nästa vinter. Numer är jag arg hela tiden, vilket skrämmer mig eftersom jag sällan blir särskilt arg annars. Men allting gör mig galet arg och jag struntar i allt var auktoritet innebär och höjer rösten till vem jag vill! För pyttesmå saker som inte ens angår mig. Vintern gör allting fel och jag vill bara ställa allt till rätta. Men jag är bara elak och nu är jag rädd för mig själv.

Och som det bara kliar och kryper i kroppen efter sommar och denna sommaren ska bli den sommaren som man längtat efter i flera år. Alltså den sommaren då man gör allt det man längtar efter på vintern men som man aldrig gör för man sitter bara inne. Nej i sommar ska jag göra precis allt som faller mig in och jag längtar så jag spricker.

Det liksom bara.. kliar och kryper och jag behöver en riktigt barbent sommar.