candlesticks, buildingbricks, something old and new

Jag älskar Paul. Ibland känns hans röst och det han förmedlar så träffsäkert och äkta så det fyller mig hela vägen in i min högra hjärtkammare. Och när det händer så kan inte hjärtat rå för att slå lite hårdare och lite snabbare, som ett litet lyckorus liksom.
Det bästa är att börja sin dag med att lyssna (och då menar jag LYSSNA) på Paul en stund. På något sett så blir alltid de dagarna himla bra. Idag är en sån dag. En sån Paul-dag som får mig att fyllas med kärlek långt in i benmärgen och trots att det fryser ute så är jag varm inuti. Som en liten mysig varm brasa som följer med mig under dagen. Och då vet man med sig att allting kommer bli bra. Att man kan vara trygg, sålänge man har paul, sålänge man har beatles. Att man föralltid kommer ha dem som en stor hjälp på traven. Jag blir helt vimmelkantig; så upprymd av kärlek att jag inte vet vad jag ska tänka på förutom sommaren, den blå himlen, bättre platser och så de där fyra underbara, vackra ansiktena.

För att kunna förstå vagt i alla fall:
Paul McCartney - Junk (från hans första soloalbum)
Jag ryser.