ALLA TRODDE ATT JAG SKULLE FÖRLORA MIG / MED VILKEN RUNAWAY SOM HELST / JAG VAR SLUT NÄR DU HITTA MIG / I GBG REGN
DOM KUNDE SÄGA VAD SOM HELST TILL MIG / DOM KUNDE DRA ÅT HELVETE / ETT ENDA ONT ORD OM DIG / HAR ALLTID FÅTT MIG UPP I RINGEN
Det jag hör är så, så bra. Du är något av det mest fantastiska, det är jag fullkomligt övertygad om.
Nu när påsklovet har nått sitt slut, så förmår jag mig själv att skriva ett par rader trots allt. Kanske för att jag vill säga att det mot förmodan har varit ett fint lov. Vi har haft en liten förbipasserande vinter som gick vilse i en sommar (som togs emot med öppna famnar) samt välbehövliga samtal över en god kopp te. Violte, folks, det blir nog mitt nästa inköp. Det äger!
Som en hyllning till detta påsklov så införskaffades ett totalt onödigt flak med öl också.
Blev lite ölhäng på staden häromdagen, trevligt.
För övrigt så har jag myst mycket med vad som antagligen är världens finaste pojkvän, och tagit många långa promenader i solskenet, för jag älskar det.
Att förgylla dagarna med Beatles är verkligen inte heller fel, det.
Ja. Så känns det nu i alla fall. Nu när jag har kommit i sans med mitt huvud. Jag har haft det bra, så jag måste lägga av med att tycka synd om mig själv. Speciellt med tanke på hur det går ut över mina nära. Jag har insett hur tråkig jag har blivit det senaste halvåret. Men jag vet att jag har stinget kvar någonstans långt inne och jag är fullt inställd på att gräva fram det.
Nu ska jag sova. För jag måste ha de mest onödiga lektionerna imorgon bitti, som ger mig absolut noll när det kommer till kunskap och erfarenhet. Teaterlinjen alltså.... :(
Förresten så har jag det mest slitna håret. Det har blivit riktigt tunnt, eftersom att allt har trillat av. Så snart kapar jag en cm och hoppas på att det växer till sig till sommaren! Det för gärna bli bra innan Paris, s'il vous plaît.
